Svärmor och "los pajaritos"

I söndags klättrade min svärmor, som ibland går mig lite (!) på nerverna, ganska högt upp på stegen över personer som jag verkligen respekterar och som betyder något speciellt för mig. Hon, barnbarnen och jag tog, efter en helmysig dag med grillning och massa påtande i trädgården, en kvällspromenad med hundarna, och bäst som vi strosade där runt sjön, så fick vi syn på ett litet fågelbo med tre små övergivna och ordentligt uthungrade små fågelungar i. Svärmor bestämde sig fort för att vi skulle ta med dem hem och försöka rädda dem, och även om jag var skeptisk i början och tänkte att ungarnas mamma kanske skulle komma tillbaka, så insåg även jag att om vi lämnade dem där så skulle de inte klara sig någon längre stund. När vi lyfte upp de små dunbollarna så fick vi se att det även fanns två döda ungar, så vi skyndade oss hem med de tre små knytena. Väl hemma fixade vi fram en skolåda som vi bäddade med bomull och började mata de små liven med brödsmulor doppade i mjölk. Svärmor tyckte det var bäst om hon tog med sig de nya små husdjuren hem eftersom "jag jobbar så mycket och har så mycket annat att tänka på" :-) Och där hemma har de små liven nu hunnit växa ordentligt och till och med börjat pipa och göra ifrån sig allmänt oljud. Jag blev i alla fall så glad över att se hennes enorma intresse i att rädda dessa fågelungar och för mig säger det väldigt mycket om en person som engagerar sig så mycket i djur och deras välmående. Jag har svårt att tycka illa om människor som älskar djur, och i ärlighetens namn ganska svårt att tycka om människor som inte gillar djur... Sån är jag :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0