Underbara fredag

Det är alltid så enkelt att kliva upp på fredagar! Och ännu enklare när solen skiner, helt fantastiskt. Normalt så skiner nästan alltid solen här i södra Spanien men just det här året har det varit snålt på den fronten. Efter en extremlång vinter trånar till och med jag, som inte är någon soldyrkare, efter värme och ljus, så jag hoppas att min kollega har helt fel i att det kommer regna oavbrutet i helgen :-(
Vad ska man hitta på dessa två lediga dagar då? Det lär i vanlig ordning bli huvudtema "hund" och en hel del vila. Ska försöka ta tag i läsandet igen, fattar inte varför det inte blir av att jag läser... Har ju mängder med bra böcker på ett flertal olika språk som bara ligger och väntar på att få bli slukade!
Imorgon kväll blir det i alla fall riktig parmiddag med min bästa vän och hennes kille. Det blir nog mycket barnsnack med tanke på att vi båda går i väntans tider (med bara en månads skillnad!)

Hej hopp! Nu är det dags att duka fram fredagsfikat på kontoret innan vi äntligen får gå hem :-)


Mot stranden

Nej, nu är det nog dags att masa sig upp ur kontorsstolen och köra hem. Där väntar de små liven på sin dagliga strandpromenad, frågan är bara om jag verkligen orkar idag, är så trött...

Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran så ni kan få se vildingarna in action!

Hasta luego!

Busfröet


Tintin


Sovande Canela


Allt mellan himmel och hund

Jag har tänkt skriva lite om min tillvaro rent allmänt, men av mitt bloggnamn att döma så utgör givetvis hundar en STOR del av mitt liv och min vardag. Mina hundar heter Canela, en levnadsglad men mycket envis liten blandning mellan tax, terrier och griffon (varav den extrema envisheten) och Tintin, en liten westie-valp som i stor utsträckning lever på sin söthet. Tintin är 3 månader och kissar ungefär en gång var 10:e minut (inomhus förstås) och biter i allt som kommer i hans närhet. Själv är jag gravid och kanske kan tillstå att valpköpet inte var så välgenomtänkt som det kanske borde varit. Till mitt försvar får jag väl säga att när min sambo och jag bestämde oss för Tintin så visste vi inte att det var ytterligare en familjemedlem på väg, och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle bli så svårt att stå ut med valplukten och denna eviga energi som verkar näst intill outtömlig. Det som jag tyckte var det mysigaste i världen har plötsligt blivit helt outhärdligt!! Och så får jag så dåligt samvete för mitt bristande tålamod...

I vilket fall så har jag tänkt visa ett par bilder på mina små knyten som både förgyller och förpestar min tillvaro på samma gång :-)

Canelita


RSS 2.0