Visca el Barça!

Har precis kommit hem efter att ha varit och tittat på spanska fotbollsvärldens smarrigaste gräddbakelse - El Clásico - matchen mellan Barcelona och Real Madrid. Jag kunde snabbt konstatera att vi valt helt fel bar eftersom jag var den enda Barça-anhängaren och således fick anstränga mig och hålla tillbaka mina glädjeutrop, först när Ibra (eller allas vår Zlatan) kom in på plan efter 50 minuter, och sedan när han efter högst 10 minuter dessutom gjorde mål!!! Matchen slutade 1-0 till hemmalaget Barcelona och jag lämnade baren med ett stort leende :-)


Zlatan, zlaaaaaatan...


Första dokumenterade leendet



Måste ju bara dela med mig av mitt egna lilla solsken!

Trevligt besök nalkas

Ikväll kommer Monica, min barndomsvän och "låtsassyster", ska bli sååååå kul!!! Hon väntar dessutom barn så jag har en liten föraning om att det kommer bli en hel del barnsnack. Dessutom är hon lika hundgalen som jag, så vi brukar alltid ha väldigt väldigt mycket att prata om :-)

Trevlig fredagseftermiddag på er!!

Love at first sight

Igår kväll var en god vän till mig hos oss på fika och Alvaro och Helena, hennes dotter som är i stort sett jämgammal med Alvaro, hade som ni kan se ganska mysigt.


Våra små turturduvor


... och trötta turturduvor


Gonatt!


Lunch i Sanlúcar

Igår åkte vi till Sanlúcar för att äta deras specialitet - pescaito frito (friterad fisk). Om det är för att jag vistats en längre tid utanför Andalusien eller om det helt enkelt var så att det låg något allmänt galet i luften igår vet jag inte, men det kändes i alla fall som om jag var tillbaka "med besked" efter denna visit. När vi kom dit var alla barer proppfulla (är det verkligen kris här??) och efter att ha gått runt på gator som är gjorda för allt annat än en barnvagn i någon timme så började jag desperat inse att vi inte skulle hitta något ställe där man kunde sätta sig ner och äta, och är det något jag INTE vant mig vid här i Spanien så är det att stå och äta, då är jag hellre utan mat! Dessutom hade jag en lillgosse med mig som skulle kräva mat inom en halvtimme och det gjorde inte min irritation mindre. Överallt skreks och sjöngs det och mer eller mindre berusade människor vinglade runt bland barerna.
Till slut hittade vi en bar med ett ledigt bord på ett fint torg och lyckan var total. Vid det här laget var vi alla riktigt hungriga och ganska lågmälda, men den glada stämningen infann sig åter redan efter en omgång öl och calamares. Intill oss satt ett stort gäng som klappade händerna konstant och så högt att vi i stort sett inte kunde föra en normal dialog och efter en liten stund fylldes torget med två gäng väldigt upprörda och väldigt pårökta ungdomar som satte igång och bråka...
Suck, det kändes bara som en konstig miljö att vistas i med en knappt 3 månader gammal pojke... eller är jag bara så där hormonellt överkänslig nu?

Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag med god mat och många skratt - after all - och som alltid tycker jag det är väldigt mysigt att umgås med Alvaros kusiner som är bland de trevligaste barn jag känner!

Kram på er


Alvaro sov mest


Trevliga gossar


Glass i stora lass


Kusinerna


Familjefejd och hyckleri

Då var ytterligare en helg förbi, och inte har jag hunnit göra en tiondel av allt det jag hade planerat. Men så är det allt som oftast. Ända sedan premiären av Michael Jacksons "This is it" hade J och jag bestämt att vi skulle ta med oss J:s tre brorssöner och se denna film, och igår blev det äntligen av. Som en snabbrecension kan jag säga att man nog bör vara ett inbitet MJ-fan för att uppskatta filmen, och eftersom jag räknar mig själv som ett sådant så njöt jag till fullo :-)
Vi hade alltså en mycket trevlig eftermiddag tillsammans med tre otroligt goa killar på 7, 10 och 13 år med mycket popcorn och läsk och som till killarnas förtjusning avrundades på Burger King. Tyvärr föranledde detta tydligen ett ilsket utbrott från J:s andra bror som har två barn och som vi varit fräcka nog att INTE bjuda med på bio den här gången... Så nu är familjefejden igång och jag känner mig urtaskig som inte tänkte på att vi borde frågat de andra två barnen också... Själv är jag från en stor familj och har 12 syskonbarn, så hos oss har det alltid varit ganska naturligt att alla inte kan vara med på allt hela tiden, men tydligen så går det inte till så i min kära svärfamilj. Ja, ja, vi får väl se om vi ges en andra chans efter att ha begått detta näst intill oförlåtliga misstag...

Och så en rolig (eller snarare otrolig!) iakttagelse: i fredags när jag åkte hem från Areasur (ett gigantiskt köpcenter) där jag inhandlade lite nya kuddar och filtar till vårt vardagsrum, körde jag bakom en bil med klistermärket "bebé a bordo" (= bebis i bilen) och visst, det kan väl vara bra med ett sådant i ett land där folk verkar ha en allmän förkärlek till att ligga klistrade bakom bilen framför - fråga mig inte varför - men det som kändes som lite smått hyckleri var att båda föräldrarna satt med nedvevade fönsterrutor och rökte i framsätet!!

Nej, nu är det definitivt sängdags, imorgon ska jag försöka göra lite av det där som inte blev av i helgen och dessutom får jag trevligt besök av min kollega som varit bortrest på eftermiddagen :-)

Godnatt!

Alvaro bekantar sig med babysittern


Tintins favoritplats


Ingen konst att göra pappan glad


Den blå taxen


Alvaros absoluta favorit!

Bästisar


Sussar sött hos Anna


Vardag igen

Nu har Anna åkt vidare och det känns så tomt! När hon var här så hittade vi på lite grejer om dagarna men nu när jag är själv igen så blir det mest soffan och datorn... Dessutom hjälpte hon mig en hel del både med Alvaro och matlagning osv. MÅSTE bryta detta mönster och börja göra saker, annars kommer jag gå under. Det är långtråkigt att vara hemma hela dagen och även om tiden för det mesta ändå går ganska fort känns det INTE bra när det blir kväll och vi inte har lämnat huset på hela dagen.

Jag funderar på att börja rida igen och tittar runt lite på olika alternativ, tror det skulle vara nyttigt att göra något som inte har någonting att göra med Alvaro någon gång i veckan, att liksom få fokusera 100 % på något annat ibland. Snart kommer min sambo hem i alla fall så då ska jag ta med mig Tintin på joggingrunda. Har börjat springa så smått och det går faktiskt över förväntan :-)

Letar förresten efter aupair från januari/februari, någon av er som känner någon som kanske skulle kunna vara intresserad?




 

Tintin galet irriterad på denne inkräktare


Kaffe och rostat bröd...

Inte den nyttigaste frukosten man kan tänka sig men gott! Efter mina månader i Sverige vande jag mig vid den nyttigare frukostmodellen bestående av gröt eller flingor och grovt bröd, men tyvärr är detta inget alternativ här i Spanien där ALLT bröd är så vitt det kan bli.
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Tycker liksom inte det händer någonting i mitt liv just nu, förutom att lillen växer förstås, och det är ju nyhet nog :-) Alla fina kläder han fick i storlek 50 börjar bli för små så jag får snart plocka fram nästa hög.

Helgen gick ruskigt fort trots att det var helgdag här igår, och det enda som hanns med var en familjelunch i lördags, middagsbjudning med två andra par på söndagkvällen (som för övrigt blev ganska misslyckad då en av gästerna inte gillar fetaost, och gissa vad jag lagat? Jo, fetaostsallad och fetaost- och olivpaj!!!), lite pyssel, städning och ett par översättningar. Men med tanke på att jag sovit i genomsnitt 3 timmar per natt de senaste två månaderna så tycker jag inte det är så illa ändå... Jag lyckades förresten även städa ur garderoben och lägga undan alla mammakläder, de känns ju lite överflödiga numera.

I fredags firade vi att Alvaro fyllde 2 månader med lite fika för min svärfamilj och vi kom ganska snart in på mitt favorittema (NOT!!), nämligen det ståndande dopet. Jag har våndats inför detta eftersom jag absolut inte ville döpa mitt barn i den katolska kyrkan men efter många turer ska vi göra det i alla fall. I mina "förhandlingar" har jag krävt något svenskt inslag i denna ceremoni och vi har bestämt att Alvaro ska döpas i vår vackra (och mycket enkla) "familjedopklänning" som min moster sytt, detta till min svärmors STORA förtret... Hon lyckades i alla fall övertala mig låta henne köpa någon slags typisk dopfilt som tydligen används här, men när hon förväntansfull räckte över paketet vid lördagens familjelunch ångrade jag mig bittert! Och inte nog med det; hon hade även bett min urgulliga svägerska ta med sig en enooooorm kasse till mig med kläder som Alvaros kusiner hade när de var små, och dem av er som vet hur traditionella spanska barnkläder ser ut lider säkert med mig nu... Så fruktansvärt vedervärdigt!!! Och nu vill de att Alvaro ska fotas i de där pajasdräkterna - hjäääälp!!!! Men det är väl bara att bita ihop och se glad ut gissar jag, eller?? Hur hade ni gjort? Någon spansksvenska som varit med om en liknande erfarenhet? Är mycket lyhörd för råd :-)

Nej, nu ska jag försöka jobba undan lite medan Alle sover och fixa inför kvällens efterlängtade besök - min kompis Anna kommer från Sverige och ska stanna här några dagar, ska bli sååååå kul!!

Sköt om er!


RSS 2.0