Jag har hört att det är vanligt med kolik hos prematura barn och det verkar som om det är just det som lille Álvaro brottas med nattetid. På dagarna verkar allt frid och fröjd och även om han "knorrar" lite efter målen så går det fort över och han kommer till ro. Men vi behöver bara bära upp honom på övervåningen på kvällen så sätter det igång. Han skriker inte - tack och lov - men jämrar sig och stånkar HELA natten... Tycker så synd om honom och känner mig minst sagt maktlös. Vi har testat allt: magdroppar, miniform, kamomillte, massage.... men utan några avgörande resultat. Gissar att det bara är att stå ut, och hoppas att det avtar med tiden. Just nu blir det inte många minuters sömn men jag får nog helt enkelt bara vänja mig vid att sova på dagen istället. Det är bara det att det strider mot hela min natur att gå och lägga mig när det är ljust ute. Är det inte typiskt svenskt? :-)