Kalaset
Gårdagens kalas blev väl inte riktigt så lyckat som jag hade hoppats. När gästerna väl dök upp, runt halv 8 på kvällen, var Álvaro så trött och gnällig att han varken kände för att vara särskilt social eller öppna paket. Dessutom blev han förfärad när det stormade in ett tiotal högljudda släktingar som han egentligen känner ganska väl men som han inte träffat sedan innan vi åkte till Sverige, vilket resulterade i gallskrik från Álvaros sida och stor upprördhet från de högljudda släktingarnas sida. De hade då aldrig sett på maken till timid unge!
Nåväl, upprörda släktingar och 40-gradig och fullständig vindstillhet till trots så fick vi faktiskt riktigt trevligt till slut. Álvaro blev efter en del mutande i form av gräddtårta ganska nöjd och pysslade nyfiket med sina nya presenter, bla. en jättefin svart och cool lära-gå-vagn från mormor och morfar, en söt Brio-tax från moster Mi, en ljudbok med djungeldjur som han redan ÄLSKAR från snälla Sanna, och en samling av högljudda instrument, blinkande telefoner etc. i regnbågens alla färger från de högljudda gästerna. Den lyckligt obekymrade 1-åringen blev även några Santander-aktier rikare :-)
Eftersom huvudpersonen själv inte uppvisade sitt bästa humör var det lite svårt att få till bra bilder, men här kommer ett par i alla fall:
Det var mycket roligare när det blev kväll och den värsta värmen
försvann. Då kunde man till och med kosta på sig ett leende
Här som åskådare när kusinerna spelade paddel
Álvaro fyller 1 år
Idag är det lillgossens första födelsedag! Jag kan bara inte fatta att vi redan haft ett helt år tillsammans! Nu ska jag rusa hem och fixa färdigt tårta och allt annat inför kvällens kalas men återkommer så snart jag kan med bilder från firandet :-)
En liten, liten gosse med moster Anne
Och nu, ett år senare
Sol, bad och en gnutta raseri
Det hela blev inte direkt lättare av att det är fruktansvärt varmt här och vi har fortfarande ingen luftkonditionering i vårt hem, vilket gör att det är minst 30 grader på övervåningen där Álvaro ska försöka sova, och själv går jag mest runt och pustar och har inte lust att göra någonting. Alla planer jag hade läggs på hyllan tillsammans med oifyllda papper, smutstvätt och annat som borde tas om hand, men jag orkar bara inte... Så nu har jag bestämt mig för att strunta i alla måsten, acceptera att det ÄR varmt och bara försöka njuta av det istället. Därför blir det nu jobb på förmiddagen och stranden på eftermiddagen tills vidare...
En annan liten faktor bakom min lilla måndagsdepression var att Álvaros farföräldrar, som enligt planerna skulle tagit hand om honom om dagarna nu när vi kommit tillbaka, plötsligt bestämt sig för att stanna kvar på sin resa ytterligare en vecka! Detta fick vi reda på på söndagskvällen, snacka om framförhållning...
Detta är inte hela världen, kan man kanske tycka, men det är ju ganska uppenbart att mitt jobb inte riktigt tas på allvar när en sådan här sak händer, och det känns som om detta är något vi frilansare får tampas med ganska ofta. Jag har under min tid som egenföretagare fått många kommentarer i stil med "men du kan ju ta sovmorgon, du som har eget", vänner som ringer mitt under arbetstid för att prata av sig lite, osv. Detta har blivit lite bättre sedan jag skaffade kontor och inte längre jobbar hemifrån, men jag känner ändå av den attityden ganska ofta.
Det var kanske därför jag blev så utom mig av ilska av den här händelsen. Jag kände mig överkörd och besviken på att de inte tar hänsyn till min situation utan utgår ifrån att jag ska kunna ändra mina planer hur som helst. Jag har arbetat hårt i nästan 8 år för att bygga upp min verksamhet och det känns inte särskilt seriöst att behöva säga till en kund att en deadline plötsligt inte kan mötas på grund av mina ändrade hemförhållanden... Undrar just om kära farmor och farfar gjort likadant om det var deras son som blev direkt lidande?
Nåja, vi har i alla fall löst problemet genom att anlita en barnflicka två dagar och så ska J få prova på hur det är att vara pappaledig imorgon, om än bara för en dag :-)
Här kommer en liten resumé av vår tillvaro:
Vet att jag sagt det förr, men jag ÄLSKAR El Puerto...
Álvaro var glad över att återse sina leksaker!
Siesta med favoriten "Lusse", även om denne ibland behandlas ganska illa
Och så var det dags...
...att säga hej då för den här gången :-( Sorgligt, förstås, samtidigt som det känns skönt att komma hem till vårt eget hem, våra grejer och våra vanor.
Men det här är en tjej som Álvaro och jag kommer sakna mycket:
Tack för all hjälp kusin Maria!
Var ska jag börja?
Ja, det kan man ju fråga sig när man varit bortkopplad från bloggen och allt annat i cybervärlden så här länge... Jag har dock bestämt mig för att skippa någon slags kronologisk återgivning av den här sommarens alla händelser och tänker sammanfatta den i några få meningar, annars blir det helt enkelt för långrandigt för den stackare som ännu tittar in på den här bloggen då och då. Sommaren har varit hektisk men härlig och full av aktiviteter: resor, släktträffar, regn, sol, bad, glass, goda middagar, mycket vin, promenader, ett bröllop och en begravning.
Här kommer jag återge våra senaste veckor i bilder som helt enkelt får tala för sig själva:
Álvaro njöt till fullo av en rad kära återförenanden med familjen i Sverige
Här med moster Mi...
... med morbror Pelle och moster Helene
...med mormor Birgitta
...kusinerna i Växjö
kusinerna i Karlskrona...
Moster Eva...
och lille Dante i Stockholm...
Sköna bad...
Softa på bryggan...
Utekväll i metropolen Karlskrona...
J och svärfar svängde loss på mammas födelsedagsfest!
och lille Álvaro sov trots en alldeles för hög ljudvolym...
Efter någon vecka hos föräldrarna i Blekinge väntade Stockholm.
Här min systers mysiga balkong i underbart fina Hammarby Sjöstad!
Här dumpade vi av vår son och i fyra hela dygn hade vi barnledigt!
Vår första anhalt var ett ruskigt och regnigt Kiruna. Här
avnjuter J. renskav, eller "suovas" om man frågar samerna
Därifrån körde vi bil till norska Narvik där jag föll för den här...
Och vidare till Lofoten som ju precis som vi förutspått var en hisnande
naturupplevelse:
Charlotte och jag på kvällspromenad...
Ja, klockan var alltså 11 på kvällen och det var LJUST ute!
Det här är dörren från vår stuga ut till bryggan:
Den här bilden är tagen från frukostsalen men det är alltså ingen tavla
utan ett fönster med en hyfsat trevlig utsikt...
Och så var det dags för bröllop i Lofotskatedralen. Vackra Hege och
hennes stolte far :-)
Viva los novios!!!
Så här glamoröst blir det för brudpar med ettåriga tvillingar :-)
Dagen efter bar det österut igen och naturen var inte mycket sämre
på svenska sidan...
När vi kom fram till nationalparken Abisko möttes vi av den här
synen och jag kan inte påstå att jag avundades dem...
Välförtjänt vilopaus längs Kungsleden...
Munderade inför besöket på ABSOLUT ICE BAR i Jukkasjärvi :-)
Inte "on the rocks" men väl "in the rocks"...
Och så tillbaka i vår vackra huvudstad...
Vi hann även med ett lyckat och soligt besök på Skansen, även om
Álvaro tyckte hagen med getter var mycket bättre än både björnar,
sälar och älgar...
Under vår bilfärd tillbaka ner till Blekinge åkte vi förbi det här stället
och jag måste säga att jag tycker det är fantastiskt att det faktiskt
finns ortnamn av det här slaget :-) Det är ju humor!
Och så var vi tillbaka i vardagen, pappa har åkt hem, mamma sitter
fastklistrad vid datorn och Álvaro hjälper mormor att hänga tvätt :-)
Och så lite lek mellan alla hushållsuppgifter förstås!
Jag avslutar det här inlägget med en särskild hälsning till min kära
före detta kollega :-) Bilden är tagen på en loppis i Ronneby. Mamma
köpte boken så nu står den på läslistan!
