Det har hunnit gå många dagar sedan dopet och jag har inte alls haft någon ro att sätta mig ner och lägga upp bilder och skriva om denna dag. Vet inte vad det är med mig men jag känner mig allmänt rastlös och pysslar mycket hellre i hemmet och städar och donar än sitter stilla vid datorn. I och för sig är detta bra för jag har verkligen fått en massa gjort här hemma, såna där typiska grejer som hopar sig på en snabbt växande to-do-lista och som till slut känns helt oöverstigligt.
Dopet var det ja. Det gick faktiskt otroligt bra och jag som varit så nervös inför detta kan i efterhand inte riktigt förstå varför jag stressat upp mig så. Själva dopceremonin i kyrkan var väldigt avspänd och inte alls så där högtravande som jag hade föreställt mig att ett katolskt dop skulle vara. Jag hade i och för sig varit på ett dop tidigare men det såg jag inte som särskilt representativt eftersom prästen snarast verkade berusad och blandade ihop barnens namn gång på gång tills de stackars föräldrarna bara uppgivet skakade på sina huvuden. Den här prästen var ganska ungdomlig av sig och skämtade fritt om allt möjligt så alla skrattade uppsluppet. Álvaro var dessutom jätteduktig och började inte alls gråta så där som jag hade föreställt mig när prästen hällde vatten över hans lilla huvud (och samtidigt kommenterade att pojken minsann inte hade så mycket hår att kamma) :-)

Efteråt bjöd vi på buffé hemma i vår bostadsförenings gemensamma lokal och det kom sammanlagt 40 gäster. Vi hade otrolig tur med vädret och alla barn kunde till sin glädje tillbringa den soliga eftermiddagen i lekparken istället för att sitta i en tråkig lokal med en massa vuxna ätande människor. Vi vuxna åt som sagt, och drack, och åt, och drack... Det blev givetvis mängder med mat kvar, men så är det ju alltid med buffé... det är ju liksom bäst att ta i i överkant så att inget tar slut.

Vi hade dukat två bord för våra vänner, och tanken var att de skulle blanda sig lite och lära känna lite nytt folk, men en svensk kompis till mig hade hört hur en ur den spanska klungan hade sagt till sin flickvän att "detta var deras bord", så tyvärr blev det en sådan där typisk uppdelning mellan spanjorer och svenskar, dvs. pappans vänner för sig och mammans för sig, men men...

En lite rolig insideranekdot från denna tillställning var att min svägerska blev galet svartsjuk på min syster som råkade hamna bredvid min svåger vid bordet, så min stackars syster fick stå ut med en hel del kolsvarta hatblickar under eftermiddagen. Som hon själv uttryckte det så hade det tydligen serverats "blängsylta" vid buffén :-)

Álvaro fick givetvis ett hav av presenter: allt från fina böcker (inklusive barnbibeln :-)) till bestick, stol, aktivitetsmattor och ett jättefint porträtt som min kompis Sally gjort av Álvaro - tack igen vännen!!!