Splittrad...

Solen skiner åter över Andalusien och folket börjar våga sig ut på gatorna igen - underbart!

Jag har i ärlighetens namn gått och funderat på vad jag egentligen gör här och vid upprepade tillfällen på allvar övervägt att försöka övertala min sambo att flytta härifrån. Kanske är solen viktigare för mig än jag själv förstått. Eller är det så att jag faktiskt inte ser så många andra fördelar med just den här platsen på jordklotet än just det (i normala fall!) fördelaktiga klimatet. Oavsett så känns det lättare nu när regnet upphört och vi har en solig helg framför oss.

För någon vecka sedan såg jag ett reportage om Thailand och drabbades av en fruktansvärd och innerlig längtan bort härifrån. Bort, bort, bort från regn, översvämningar, kalla hus, materialism, konkurrens, skvaller, PROBLEM...
När jag berättade detta för J så blev han givetvis orolig för mig och sa att han kunde tänka sig att flytta, men kanske inte just till Thailand. Istället bestämde vi att vi ska göra vad vi kan för att försöka få till en semesterresa dit nästa vår, just vid den här tiden när det behövs som bäst. Plötsligt kändes livet redan lite enklare.

Vi fortsatte spåna lite och kom fram till att Frankrike eller Barcelona lockade oss båda. Både han och jag älskar Frankrike, franskan och livet där, men insåg ganska snart de nackdelar som en sådan flytt skulle innebära. Vi gick snabbt över till Barcelona som J inte ens varit i, och som jag ÄLSKAR. För honom skulle det finnas möjlighet att bli förflyttad dit genom företaget, och jag kan ju som läget är nu jobba i stort sett varifrån som helst. Efter att vi mer eller mindre bestämt oss för att försöka hyra ut huset och sätta denna plan i verket, bokade jag en weekendresa (första resan utan Álvaro!!) till Barcelona i maj som ska bli en överraskning till Js födelsedag. Det konstiga var att när jag väl bokat resan kände jag inte längre lika mycket för att flytta. Den bekväma delen av mig gjorde sig påmind och jag började fundera på allt det omständiga som en flytt skulle innebära. Vem skulle kunna hjälpa oss med Álvaro och hundarna, var skulle vi bo (det är DYRT i Barcelona!!) osv... Och skulle jag ge upp den stora och underbara bekantskapskrets som jag äntligen lyckats skaffa här och som jag är så glad över? Nja...

Frågan är väl bara: ska man verkligen låta sig styras så av allt det praktiska och bekväma eller ska man följa hjärtat lite mer? Innan jag fick barn var jag en ganska rastlös själ som bott på en massa olika ställen i en rad olika länder. Fröjden för mig bestod liksom i att aldrig veta var jag skulle befinna mig inom ett par år. Nu sitter jag här, med villa, vovve och volvo (eller Renault, men ändå :-)) och känner mig nog egentligen lite låst, även om det är jätteskönt med en ordnad tillvaro. Hur kan man hitta en balans?

Kommentarer
Postat av: Malin

Usch ja denna eviga balans... är det inte den man (läs: jag) eftersträvar hela livet och som får en att fara fram och tillbaka som en jojo.



Egentligen tror jag dock (fast jag fortfarande har lite svårt att efterleva det) att det viktiga är balansen inombords.



Jag tror helt och fullt på att man kan vara lycklig oavsett var... fast på vissa ställen är det såklart lite svårare. Man får väl helt enkelt testa sig fram, så länge man själv (och ens närmaste omgivning) orkar.



En weekendtripp till Barcelona låter toppen, då får ni i alla fall en paus från vardagen. Ibland är det allt som krävs. Kanske inser ni då att ni vill testa på det och varför inte om det funkar praktiskt!?



Konstigt ändå hur man gång på gång lurar sig själv att tro att man ska bli lyckligare, smalare, få mer energi av att bo på ett annat ställe. Visst kan ett miljöombyte friska upp och visst det nya stället erbjuda nya möjligheter. Om jag bara ser till mig själv och min rastlöshet... tacksam för att jag testade El Puerto och fick lära känna alla underbara tjejer, men samtidigt känner jag att jag fortfarande är på drift.



Kanske handlar det om att bestämma sig för att vara på ett visst ställe (vilket vi alltid säger, men sen går det ett tag och så är vi där igen...).



Oj, vad jag svamlar nu : )



Vi ses om ett par timmar, ska njuta massor för det kommer jag sakna snart.



Bamsekram

2010-03-13 @ 11:07:57
URL: http://www.sandbarnet.blogspot.com
Postat av: Malin

Tack för igår, underbart roligt.



Det finns en liten sak till dig och din solstråle inne på http://sandbarnet.blogspot.com/2010/03/sunshine-award.html.



Kram

2010-03-14 @ 15:19:12
URL: http://www.sandbarnet.blogspot.com
Postat av: Marita

Ja det är inte lätt at hitta sin inre ro,Men jag tror att det är viktigare än att flytta runt,tror att det är svårt att trivas innan man har hittat den????Lycka till.

Kram

2010-03-15 @ 07:51:57
Postat av: K-L

Jag är också rastlös och är hela tiden med tankarna på väg åt något håll. Kan det inte vara så att har man väl börjat att flytta runt så är det svårt att tänka sig att stanna. Men till slut kanske det räcker med semesterresor, vem vet.

2010-03-15 @ 11:12:44
URL: http://viktorochlukas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0