Jag har ofta fått höra att man ska lyssna på klassisk musik under graviditeten och det gör jag faktiskt titt som tätt. Inte så mycket med förhoppningen om att mitt lilla knyte ska bli en världskänd dirigent utan mest för att jag egentligen är väldigt glad för klassisk musik och njuter av dess lugnande effekt på mig. Det blev dock lite fel idag. Jag började bra med att lyssna på Vivaldis glada Quattro Stagioni men gick ganska snabbt över till min favorit Händel. Som av en händelse spelades det underbaraste av allt underbart, Lascia Ch'io Pianga (eller "Dagen är nära" som den heter på svenska) precis samtidigt som jag satt och läste om en ung bloggerska och tvåbarnsmamma som dog i cancer förra veckan. Tårarna sprutade och det kändes bara så obarmhärtigt sorgligt.
Dock funkar jag ofta på det viset. När jag är lite ledsen och nere så är det precis som om jag måste få ta del av något riktigt hemskt för att komma på fötter igen och inse att mitt liv faktiskt är toppen! Jag känner mig som en liten bortskämd flicka som sitter och deppar för att jag inte har min mamma hos mig, eller för att det är för varmt ute (och inne!!), eller för att jag känner mig stor och klumpig. Nej, skärpning! Nu ska jag anstränga mig för att tänka positivt och njuta av varje stund! Min lilla dirigent är i full gång med att slå volter i magen och det känns bara så obeskrivligt häftigt! Tänker nog förresten inleda denna nya satsning med en glass och ett dopp i poolen - kanske till och med simmar några meter när jag ändå är igång :-)

Kram