Jordskalv, grannfejd och cykeltur
Som överskriften avslöjar har vi bjudits på blandad kompott de senaste dagarna. Maria, Álvaros kusin, har redan varit här i en vecka och det är så mysigt så :-) Álvaro är förtjust och gör vad han kan för att fånga hennes uppmärksamhet mer eller mindre HELA tiden i sitt vakna tillstånd. Han pratar och pratar, jag har nog aldrig hört honom snacka så mycket med någon som han gör med just henne, roligt :-)
Första veckan med Maria här har vi hunnit med en hel del och i helgen besökte vi Medeltidsveckan i El Puerto, som faktiskt var riktigt fin. Tyvärr var maten ungefär lika otäck som dyr: iskall potatis och sega revbensspjäll - usch!
I måndags satt jag och jobbade en stund på eftermiddagen medan Maria låg och läste och grabbarna sov siesta på övervåningen. Plötsligt känner jag hur golvet rör sig, jag tittar ner på fötterna och tror att det är hunden som ligger där och rör på sig, och ser då hur huset faktiskt rör sig! Jag blir helt skakig och då kommer Maria ner och berättar att hon känt att det skakat och att väckarklockan börjat låta, läskigt!!
Om jag inte nämnt det tidigare så har vi ett inte helt avslappnat förhållande med våra grannar. Detta har pågått och trappats upp under en ganska lång tid och just nu har vi nog utlyst något i stil med "kalla kriget" vilket går ut på att, utan att tydliggöra agget som vi av någon anledning hyser mot varandra allt för mycket, ändå slinka in med små, ilande kommentarer som talar för sig själva.
I söndags, när vi allihop kom tillbaka efter ett bad i poolen, ropade plötsligt mannen, som för övrigt är av det mycket nyfikna, nyrika och lite malliga slaget:
- Karin, vad är det den där flintisen kallar dig för namn egentligen?
Nu hör det till saken att den mycket nyfikne, nyrike och mallige grannen också är flintskallig, precis som J, så kommentaren i sig, som var ett tydligt slag under bältet, kändes lite lätt malplacerad.
Behöver jag nämna att J blev sur?
Motivet bakom hans fråga var för övrigt att man här i Spanien ofta kallar "älskling" (som heter "cariño") för "cari", så han var rädd att det var det han gick och kallade mig och nej, det hade kanske inte varit så passande.
Det är lite konstigt det där med mig och grannar... Vid närmare eftertanke har jag aldrig haft några trevliga och "normala" grannar i hela mitt liv. Då har jag ändå, räknade jag ut för ett tag sedan i ett av mina få långtråkiga ögonblick, flyttat 14 gånger under mitt vuxna liv. Intressant.
För övrigt har vi det som sagt mysigt, och även om jag måste jobba en del på dagarna så försöker vi hinna med att slappa lite vid poolen eller ute på terrassen, och i eftermiddags var vi iväg och köpte en cykelstol till Álvaro. Jag var ju bara tvungen att se honom med hjälmen och på cykeln så även om pojkstackarn grät av trötthet så insisterade jag på att vi nog ändå hann med en liten tur runt kvarteret. Det slutade i gallskrik och en mycket upprörd far, så jag hoppas på bättre tur imorgon :-)
Söt var han i alla fall:
Lata eftermiddagar vid poolen
Matglad kille
Kompisar
Ett trött gäng hejar på Spanien i fotbolls-VM
Medeltidstema i El Puerto
Välkommen Maria!
Kolla in stilen!
Såg att Sanna lagt upp den här bilden på Facebook så jag var bara tvungen att sno den och visa den här. Blir glad varje gång jag tittar på den :-) 
Imorgon kommer fler bilder och uppdateringar, nu är det sängdags!
Fotboll, poolparty och avbruten utflykt
Spanjorer har en trevlig tendens att improvisera och har man inga planer så skaffar man sig dem minsann. Jag som tänkt mig en stillsam hemmakväll i soffan, lät mig övertalas och kvällen avslutades med snigelfrossa (vilket jag dock INTE anslöt mig till) och en trevlig afton hemma hos Álvaros farbror med familj.
Lördagen blev lika spontan och efter vår rutinmässiga runda på Mercadona bestämde vi att vi nog ändå borde vara med på kvällens poolparty som anordnas i vårt bostadsområde varje år med syftet, eller ursäkten, att inviga poolen för sommaren. Hittills har vi inte dykt upp på några sådana sammankomster och kände väl att det börjar bli dags att i alla fall känna till ansiktena på dem som varit våra grannar i över ett år. Alla hade med sig oändligt mycket mat och dricka och själva bidrog vi med en broccoli- och olivpaj, vilket var mitt ganska trista förslag efter att J gett mig stränga förhållningsregler om att inte överraska med något "konstigt". Folket i Jerez med omnejd är nämligen ganska traditionella av sig vilket bestyrktes av det "buffébord" som väntade i festlokalen. Potatistortilla, små tonfiskpiroger, friterad fisk och majonnäsdränkt potatissallad trängdes om utrymmet och jag tackade något högre väsen över min alldagliga paj och att jag inte gett mig in på några större kulinariska utsvävningar :-)
Efter några öl blev stämningen något mer uppsluppen och till slut satt jag omgiven av ett gäng vilt gestikulerande och högljudda kvinnor i 50-årsåldern som alla talade om för mig hur glad jag ska vara över att Álvaro är en sådan snäll och beskedlig liten gosse, för själva hade de minsann näst intill diaboliska barn, om man nu ska tro dem (jag tyckte då mest de såg söta och glada ut :-))
Kvällen blev lång och innehöll samtliga obligatoriska ingredienser och kommentarer för en utlänning som jag:
Det som började med att jag stod i ett hörn, iakttagen av ett trettiotal nyfikna grannar, slutade med att jag talat med de allra flesta av dem, och fått svara på standardfrågor såsom:
- Tycker du om ferian?
- Visst har vi det bra här i Andalucien?
- Men du fryser väl ändå inte, du som är från Norden?
På söndagsförmiddagen kom min kompis Ulrika och hennes gulliga dotter på långfrukost och i spontanitetens spår bestämde vi inom loppet av högst 30 sekunder att vi skulle bege oss till bergen på utflykt. Vi råkade bara missa en liten petitess: om man så mycket som skymtar ett regnmoln i Jerez så vräker det garanterat ner uppe i bergen. Så var alltså fallet, och efter en dryg halvtimmes bilfärd gav vi upp och vände. De medtagna smörgåsarna intogs istället under hotande åskmoln i ett pinjeskogsområde utanför El Puerto...
Det dåliga samvetet maler eftersom jag skulle gjort så mycket i helgen, men livet ska väl ändå levas, orensade garderober, rabatter och skitiga fönster till trots?
Imorgon kommer i alla fall min systerdotter Maria och ska stanna här i en hel månad, DET ska bli roligt!
Kram på er
Familjen tittar på när lille Joaquín spelar fotboll
Det kan vara bra med hjälm när det åskar
Flickorna promenerade med ett par nöjda hundar
Underbart skön frukoststund med GOTT kaffe i Puerto Sherry igår
Álvaro var nöjd som oftast
Vackra ställe!
Nyttigt vetande
Konstigt att något så vitalt gått mig helt förbi här i livet....
Uppdatering i form av bilder
Så här får man roa sig när mamma inte orkar gå till poolen eller åka till stranden...
Hoppgungan är skoj!
Yrvaken...
med favoritprogrammet på TV...
Detta ska föreställa en god cappuchino, men när sambon skulle försöka sig på det där "lilla extra" och istället för kanel (på spanska "canela") i all hast tog fram cayennepepparn ("cayena") slutade vår kaffepaus i ett "hett" äventyr :-) Undrar om det börjar bli dags för honom att skaffa sig glasögon...
