...efter en mycket intensiv helg med mina föräldrar och svärföräldrar på ett All Inclusive-hotell på gränsen till Portugal. Söndagen tillbringade vi i min favoritstad Tavira, där vi i vanlig ordning tog båten ut till den lilla fantastiska ön Ihla de Tavira där vi åt och badade. Första gången jag var här var jag lycklig och förälskad, allt kändes underbart. Mitt andra besök, tidigt i somras, var sådär, kunde varit bättre. Tredje besöket, alltså idag, var rätt och slätt katastrofalt. Väljer att inte gå in på detaljer, men för att sammanfatta detta lilla inlägg kan jag bara med en gnutta sorg konstatera att mycket i mitt privatliv återspeglas i mitt förhållande till Tavira. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det eller hur mitt liv kommer se ut om ett tag, jag vet bara att så här vill jag inte ha det.