Inte den nyttigaste frukosten man kan tänka sig men gott! Efter mina månader i Sverige vande jag mig vid den nyttigare frukostmodellen bestående av gröt eller flingor och grovt bröd, men tyvärr är detta inget alternativ här i Spanien där ALLT bröd är så vitt det kan bli.
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Tycker liksom inte det händer någonting i mitt liv just nu, förutom att lillen växer förstås, och det är ju nyhet nog :-) Alla fina kläder han fick i storlek 50 börjar bli för små så jag får snart plocka fram nästa hög.

Helgen gick ruskigt fort trots att det var helgdag här igår, och det enda som hanns med var en familjelunch i lördags, middagsbjudning med två andra par på söndagkvällen (som för övrigt blev ganska misslyckad då en av gästerna inte gillar fetaost, och gissa vad jag lagat? Jo, fetaostsallad och fetaost- och olivpaj!!!), lite pyssel, städning och ett par översättningar. Men med tanke på att jag sovit i genomsnitt 3 timmar per natt de senaste två månaderna så tycker jag inte det är så illa ändå... Jag lyckades förresten även städa ur garderoben och lägga undan alla mammakläder, de känns ju lite överflödiga numera.

I fredags firade vi att Alvaro fyllde 2 månader med lite fika för min svärfamilj och vi kom ganska snart in på mitt favorittema (NOT!!), nämligen det ståndande dopet. Jag har våndats inför detta eftersom jag absolut inte ville döpa mitt barn i den katolska kyrkan men efter många turer ska vi göra det i alla fall. I mina "förhandlingar" har jag krävt något svenskt inslag i denna ceremoni och vi har bestämt att Alvaro ska döpas i vår vackra (och mycket enkla) "familjedopklänning" som min moster sytt, detta till min svärmors STORA förtret... Hon lyckades i alla fall övertala mig låta henne köpa någon slags typisk dopfilt som tydligen används här, men när hon förväntansfull räckte över paketet vid lördagens familjelunch ångrade jag mig bittert! Och inte nog med det; hon hade även bett min urgulliga svägerska ta med sig en enooooorm kasse till mig med kläder som Alvaros kusiner hade när de var små, och dem av er som vet hur traditionella spanska barnkläder ser ut lider säkert med mig nu... Så fruktansvärt vedervärdigt!!! Och nu vill de att Alvaro ska fotas i de där pajasdräkterna - hjäääälp!!!! Men det är väl bara att bita ihop och se glad ut gissar jag, eller?? Hur hade ni gjort? Någon spansksvenska som varit med om en liknande erfarenhet? Är mycket lyhörd för råd :-)

Nej, nu ska jag försöka jobba undan lite medan Alle sover och fixa inför kvällens efterlängtade besök - min kompis Anna kommer från Sverige och ska stanna här några dagar, ska bli sååååå kul!!

Sköt om er!