Nu flyttar jag, häng på!


Välkommen till min nya blogg:

renaramabergochdalbanan.wordpress.com






Mello och minisemester

Det blir ett snabbt inlägg för jag har precis fått besök av goa Elvia som ska titta på kvällens stora Mello-final med oss och imorgon bitti bär det av till Tarifa där J, Álvaro och jag ska bo på ett mysigt hotell och bada och sola i två dagar. Ville i alla fall lägga upp senaste favoritbilden på gossen och hans älskade Helena när de tar avsked inför Helenas resa till Tyskland. Det här är kärlek på hög nivå.

Kram på er, och GO LOREEEEEEEEEEEN!!!!!!





Nya tag, besök och feria!!!!

Nu har det hunnit gå så där oförskämt lång tid sedan senaste inlägget igen! Vi är ju givetvis inte kvar i Sverige längre utan har hunnit komma tillbaka, haft besök av kära vännen Anna med familj, varit på kusin Joaquíns "comunión" (liknande konfirmation), åkt på utflykt till Tarifa och tittat på delfiner och valar, besökt ferian i El Puerto och nu har vi äntligen fått hit mamma, min svägerska Camilla och Álvaros kusin Anna. Sommaren har dessutom satt fart på riktigt och den här veckan väntas rekordvärme. Här följer en liten samling med bilder från senaste veckorna, jag vet att vissa av er väntar otåligt på att få se den lille feriaklädde gossen:





En något uppspelt gosse tillsammans med kusin Sebastian


Med spanska kusinerna på Joaquíns "comunión"




Álvaro verkade inte märka att kamerorna gick varma omkring honom...




På båttur bland valar och delfiner




Kärt återseende






Ferian 2012!!


















Med kollegan


Med mamma


Med söta Anna








I Sverige

Som de flesta av er som tittar in på min blogg då och då vet, är jag "hemma" i Sverige just nu. Jag bestämde mig till slut för att åka trots att flygresan gick på det tredubbla eftersom jag var så sent ute och det sammanföll med påskveckan. Själv behövde jag få ett break och lite tid att tänka på mig själv och vad jag egentligen vill med livet. Álvaro är dessutom givetvis salig över att få umgås så mycket med sina svenska kusiner och talet har verkligen lossnat ordentligt. Efter en vecka här talar han i stort sett bara svenska, med undantag för orden "sí" och "no" som verkar sitta djupt rotat. Här ett par bilder som min bror tog på honom i badet för ett par dagar sedan (tagna med Iphone så kvaliteten är inte den bästa).





Läget

Hinner inte, orkar inte, vill inte. Här är i alla fall en som gör mitt liv värt att leva.


Tomt

Ikväll ska J och jag gå på konsert ihop med några vänner och Álvaro ska sova hos sina kusiner. Det var en lycklig och förväntansfull kille som med nyinhandlad resväska och jeansklädd från topp till tå tågade ut ur huset i eftermiddags :-)





Och så här undanstädat och fint var det efter hans utmarsch, men ack
så tomt...



Duktigast

... är lille Álvaro som slutade med napp för två dagar sedan! Vi hade verkligen fasat för den dag då vi skulle försöka få honom att sluta men hade jag vetat att det skulle gå så här lätt hade jag tagit tag i det för länge sedan. Vi förklarade bara för honom att det var dags att sluta med nappen, att han är en stor kille nu, så grät han i något som kändes som en evighet, men det rörde sig nog högst om en kvart. Sedan accepterade han helt enkelt. Det kanske är lite fånigt men jag känner mig jättestolt över honom och är ganska övertygad om att denna lilla kille, trots sin starka vilja, ändå kommer bli en person som det går att resonera med :-)

Lovar att det snart kommer lite roliga bilder från vår helg i bergen och annat smått och gott.

God natt!

Skynda, skynda...

Hade tänkt sätta mig i lugn och ro och uppdatera bloggen med allt som hänt den senaste tiden (inte så mycket men ändå). Men så blev det inte. Senaste veckorna har varit fullkomligt översvämmade med jobb och även på hemmaplan har det varit fullt upp. Om drygt en timme ger vi oss iväg till landet där vi hyrt en stuga tillsammans med några kompisar och där vi ska tillbringa fyra hela dagar, ska bli så skönt!
Álvaros älsklings-Maria är ju här på besök också så lyckan är total :-) Här kommer i alla fall ett par bilder så länge, vet nämligen att några sitter och väntar på att få se lite nya foton på gossen.










Vi tar det piano...

både bildligt och bokstavligt talat. Bildligt för att vi ägnar oss för tillfället åt att göra just ingenting och det är så in i norden skönt. Det känns faktiskt som om jag för första gången i mitt liv lärt mig att koppla av, eller nästan i alla fall. Köksbänken ska enligt mig fortfarande helst vara ren kliniskt ren och inga kläder får ligga framme och skräpa, men förutom sådana petitesser så har jag blivit rätt duktig på att ta det riktigt lugnt och bara njuta av stunden. För ett par dagar sedan pratade jag på telefon med en god vän som nyligen separerat och numera lever singellivet fullt ut, och när hon efter en ungefär timmeslång utläggning om sitt egna, ganska händelserika liv, frågade mig hur vi hade det så kunde jag inte komma på någonting som kunde vara av tillräckligt stort intresse för att berätta. I samma stund fick jag paradoxalt nog en stark känsla av att det är precis så jag vill ha det, i alla fall just nu. Låter kanske trist, men det har hänt något med mig. Kanske har jag äntligen blivit vuxen? :-)

Vidare har vi fått en ny leksak i vårt hem, en leksak som jag har kommit att bli helt besatt av och som jag helst skulle ägna all min lediga tid åt:



Även Álvaro är väldigt glad för pianot och sångerna ur Astrid Lindgrens
visbok sjungs och spelas gärna - hellre än bra


Och så ett par bilder från helgen som till största delen tillbringades i
trädgården


Min son har redan lagt sig till med en "pose"-min, knappt två och ett
halvt år gammal :-)




Här kommer Pippi Långstrump...


Efter en bit lax och ett glas vin i solen, underbart kaffe och lite choklad
kände jag att det nog ändå är här jag vill bo...


Lite självömkan...

blir det nu. I helgen råkade jag tappa en tung träskiva rakt över foten när vi skulle röja i vår överfulla källare som nu ska göras iordning. Resultatet blev en söndagskväll på akuten, en spricka i foten och ett gäng starka tabletter att knapra på. Den här veckan får det alltså bli jobb hemifrån och så mycket vila som man kan tillåta sig med en stundom ganska vild 2-åring i huset. Jag som var så nöjd att jag precis kommit igång med träningen igen (dvs. ETT besök på gymet förra veckan, men ändå!)
Aj, aj, stackars mig!

Bilar som vilar

Efter en lång och mycket kärleksfull ceremoni med många pussar så var det enligt Álvaro dags för de tre favoritbilarna ("mama papú" (röd bil), "papa papú" (svart bil) och "nene papú"(gul bil) att sova. Det hör till saken att de även hann med att smaka av middagen.


Sjukstugan

Nyss hemkomna från vårdcentralen med en kasse fullproppad med medicin. Álvaro är genomförkyld med envis hosta, feber och stora (!) mängder snor. Själv kan jag skryta med en omgång halsfluss. Massor med jobb som hopar sig och paniken stiger.

King for a day

Alla helger är äntligen över och imorgon börjar det vanliga livet igen. Även om det är skönt att slappa, äta gott och inte behöva stiga upp tidigt om mornarna så tycker jag ändå alltid att det finns något lugnande i att återgå till vardagen med dess rutiner och måsten. Kungafirandet var faktiskt väldigt roligt i år, eftersom Álvaro är lite äldre och verkligen uppskattade både "la cabalgata" som vi beskådade i Jerez på torsdagkvällen, och framför allt alla presenter som kungarna kommit och lämnat under granen morgonen därpå :-)

Först hemma...




Och sedan hos "los abuelitos"


Paket...


efter paket...


och så det bästa av allt...


en alldeles egen häst! Och på frågan vad hon skulle heta... Larissa såklart!
 


Rolling in the deep

Visst älskar jag originalet men sötnosarna i Vazquez Sounds är ju galet duktiga!!!


Nytt år...

... och nya tag. Jag brukar aldrig avge några löften inför det nya året, men det har jag faktiskt gjort den här gången. Behåller dem helst för mig själv men de handlar generellt om att jag ska försöka öka mitt välbefinnande under det kommande året, både fysiskt och psykiskt.  

Om någon undrar vad vi sysslat med sedan vi kom hem efter vår
Sverigeresa så har ni svaret här:



Och om någon undrar om vi har varmt så har ni svaret här (övre
temperaturen är den utomhus och den nedre inomhus):




Så var julen över...

...och imorgon flyger vi hem till Spanien igen. Nästan två veckor har gått, alldeles för fort. Jag är så glad att jag ändå bestämde mig för att åka hem till Sverige och fira jul med min familj. Det har varit härligt på alla sätt, en alldeles lagom blandning av aktiviteter, umgänge och lugn. Här kommer en liten sammanfattning i bilder, som ni ser har Álvaro njutit från början till slut.

Passar även på att önska Gott Nytt År!

Kram på er

Med kusin Maria som turligt nog fick en resa till oss i julklapp!!


Med moster Mi


Och kusin Sebastian


Kusin Gustav


Min syster Anne bjöd som alltid på ett fantastiskt och vackert julbord


Tomten Sebastian var lika rolig för oss vuxna som för Álvaro


Kusin Magnus och Elin




Annes obligatoriska hjärtan med namnen på samtliga 40 familjemedlemmar


I stallet hos snälla och tålmodiga Larissa






Lek med mostrarna










Julklapp från moster Eva, en plånka med Pippi


Sysslingen Isak var rätt ok så länge han inte närmade sig Álvaros saker


Killar i 12-årsåldern är nog det roligaste som finns...


Álvaro satt och tittade en stund på Max och sedan på Linus och verkade
undra varför de såg likadana ut :-)





Kallt, lugnt och skönt...

har vi det här i Blekinge. Tiden har flugit förbi med rasande fart sedan vi landade i söndags och jag har som vanligt inte hunnit med allt jag tänkt. Men det struntar jag i för jag tänker INTE stressa ihjäl mig den här julen, det har jag lovat mig själv. De flesta julklapparna är inhandlade och ska bara slås in, rimmet till vår "allmänna julklapp" har jag visserligen kvar men något ska jag nog lyckas plita ihop innan lördag. Vår "allmänna julklapp", en familjetradition som kom till för att vi med tiden helt enkelt blev alltför många för att kunna köpa julklappar till varandra, går ut på att alla (av de vuxna familjemedlemmarna) köper en julklapp var som vi sedan skriver ett rim till. Efter barnens julklappsutdelning samlas vi vuxna och dricker Irish Coffee (även det en tradition) och en av oss börjar med att läsa upp sitt rim. Den som gissar rätt får paketet och läser i sin tur upp sitt rim. Klappen måste alltså passa alla, det är det som är finessen med det hela. Det är lite häftigt att vi haft denna lilla procedur varje jul sedan minst 15 år tillbaka, och det blir alltid lite inbördes tävling om vem som bjuder på det smartaste rimmet. Men det är inget ovanligt i vår familj, vi tävlar om det mesta :-)

Min brorsdotter Anna har varit och hälsat på ett par dagar vilket innebär att Álvaro haft roligt sällskap. Idag, samtidigt som hon åkte hem, kom nästa kusin, gulliga Maria, som står högt, högt på gossens favoritlista. Och på fredag kommer en annan efterlängtad familjemedlem, moster Mi, och hennes son Sebastian. På fredag kväll ska vi fira lite lilljulafton här hos mina föräldrar och på lördag bär det av till Växjö där vi ska fira "riktiga" julafton hemma hos min syster Anne och hennes familj.

Här några bilder från de senaste dagarna.

Álvaro som herde vid dagisets framförande av årets "Belén":




Här trängdes föräldrarna likt plankande ungdomar för att få se sina små
talanger :-)



Efteråt bjöds det på lite dricka och tilltugg, och vinet var ett givet inslag.
Undrar just hur det hade sett ut i Sverige :-)



En allvarlig kille på väg till flyget


Och så var det bara att rota fram vinterkläderna...

 
Julbak med mormor och Anna (skönt att jag slapp!)



Imorgon...

åker Álvaro och jag till Sverige!!! Uppdaterar därifrån. Trevlig 4:e advent!


IKEAs försökskaniner...

Efter många turer stod vi där till slut, ett alltför lättövertalat gäng utlandssvenskar utklädda i vita lucialinnen och invirade i glitter. Uppslutningen kan inte beskrivas som enorm men några snälla familjemedlemmar till var och en av oss hade i alla fall gjort sig besväret att ta sig dit för att beskåda tidernas första luciatåg på IKEA i Jerez. Egentligen gick det nog inte så katastrofalt dåligt som jag befarat men det känns ändå som att huvudvillkoren inför nästa gång, OM det blir en sådan, är nedsläckta lampor och levande ljus... Och eventuellt några fler övningstillfällen än två. Det kanske inte heller vore så dumt att utöka repertoaren lite grann; gårdagens fem sånger sjöngs om och om igen, tills den, inte bättre vetande, spanska publiken till slut började klappa händerna, antagligen som en liten hint om att det nog var läge för att att masa oss iväg igen. Och inte en enda liten present fick vi för mödan, man kan ju annars tycka att det vore en ganska naturlig tacksamhetsgest för ett ställe som IKEA. Men just det ja, vi fick ju faktiskt ta med oss några påsar med skumpåskkaniner som gått ut för några dagar sedan, så bara det är kanske skäl nog att ställa upp nästa år igen.

Vår mycket effektfulla entré... via rulltrappan :-)


Pepparkaksgubben valde att vara åskådare istället


Men till sist slöt han ändå upp...


Tre gubbar, tre gubbar...



Tredje ljuset tänt...

Glad 3:e advent på er! Själv är jag inte särskilt glad idag men det går säkert snart över. Ni som känner mig vet att min sinnesstämning kan liknas vid en berg-och-dal-bana så som sagt, det blir snart bätttre, men just nu längtar jag bara så tills på söndag när Álvaro och jag flyger till Sverige för att fira jul. Det blir lägligt med lite avbrott från vårt liv här och tid för eftertanke.

I torsdags var vi på födelsedagsfest, och jag upphör aldrig att förvånas över spanjorer och deras vanor. Vi hade fått en inbjudan till en lunch på en restaurang (en typisk "venta" ute på landet så inga märkvärdiga grejer) och när vi kom dit började tjejen som firade sin födelsedag flitigt att beställa in rätter av olika slag, helt på egen hand. Vi, ett tjugotal "gäster", åt så gott vi kunde och jag överdriver inte när jag säger att det stod minst 10 orörda rätter kvar på bordet när vi helt enkelt inte fick i oss mer mat. Efter presentutdelning och kaffe ropade plötsligt tjejen att hon fått notan och det blev 25 euro per person!!!
Jag betalar gärna för mig, det är inte det, men jag förundras bara över att man först bjuder in folk att fira ens födelsedag, sedan bestämmer helt själv vad alla ska äta (och dessutom alldeles för mycket mat), tar emot allas presenter och sedan har mage att samla in 50 euro/par....
Vi hade i alla fall en mycket trevlig dag som avslutades med "zambomba" (ett slags julkonserter som är typiska för Jerez) på ett torg i centrum och därefter en drink inne på ett disco som en av gästerna driver, så vi var ett gäng på runt 20 personer som festade loss och dansade utan att behöva trängas, köa till toaletten eller oroa sig för väskan... Och en av dem var Álvaro :-)



Álvaro vågade sig till och med upp på scenen för att digga...


Tjejtjusaren...


En framtida festprisse... kanske?


De här "tjejcigaretterna" gjorde succé!


Tidigare inlägg
RSS 2.0