Gårdagens kalas blev väl inte riktigt så lyckat som jag hade hoppats. När gästerna väl dök upp, runt halv 8 på kvällen, var Álvaro så trött och gnällig att han varken kände för att vara särskilt social eller öppna paket. Dessutom blev han förfärad när det stormade in ett tiotal högljudda släktingar som han egentligen känner ganska väl men som han inte träffat sedan innan vi åkte till Sverige, vilket resulterade i gallskrik från Álvaros sida och stor upprördhet från de högljudda släktingarnas sida. De hade då aldrig sett på maken till timid unge!

Nåväl, upprörda släktingar och 40-gradig och fullständig vindstillhet till trots så fick vi faktiskt riktigt trevligt till slut. Álvaro blev efter en del mutande i form av gräddtårta ganska nöjd och pysslade nyfiket med sina nya presenter, bla. en jättefin svart och cool lära-gå-vagn från mormor och morfar, en söt Brio-tax från moster Mi, en ljudbok med djungeldjur som han redan ÄLSKAR från snälla Sanna, och en samling av högljudda instrument, blinkande telefoner etc. i regnbågens alla färger från de högljudda gästerna. Den lyckligt obekymrade 1-åringen blev även några Santander-aktier rikare :-)

Eftersom huvudpersonen själv inte uppvisade sitt bästa humör var det lite svårt att få till bra bilder, men här kommer ett par i alla fall:








Det var mycket roligare när det blev kväll och den värsta värmen
försvann. Då kunde man till och med kosta på sig ett leende




Här som åskådare när kusinerna spelade paddel