Helgen blev späckad med aktiviteter trots att vår avsikt inledningsvis var raka motsatsen, precis som vanligt. Fredagseftermiddagen spenderades på favoritstället Piamonte i Jerez där vi tillsammans med svärföräldrarna åt så mycket att vi knappt orkade resa oss, även detta precis som vanligt. Därefter blev det fotboll i El Puerto - Álvaros 7-årige kusin är nämligen nästa generations Leo Messi, i alla fall om man ska tro den stolta fadern, och visst kan man inte säga annat än att han är imponerande där han tillsammans med sina 3 år äldre lagkompisar åstadkommer mål efter mål :-)

Spanjorer har en trevlig tendens att improvisera och har man inga planer så skaffar man sig dem minsann. Jag som tänkt mig en stillsam hemmakväll i soffan, lät mig övertalas och kvällen avslutades med snigelfrossa (vilket jag dock INTE anslöt mig till) och en trevlig afton hemma hos Álvaros farbror med familj.

Lördagen blev lika spontan och efter vår rutinmässiga runda på Mercadona bestämde vi att vi nog ändå borde vara med på kvällens poolparty som anordnas i vårt bostadsområde varje år med syftet, eller ursäkten, att inviga poolen för sommaren. Hittills har vi inte dykt upp på några sådana sammankomster och kände väl att det börjar bli dags att i alla fall känna till ansiktena på dem som varit våra grannar i över ett år. Alla hade med sig oändligt mycket mat och dricka och själva bidrog vi med en broccoli- och olivpaj, vilket var mitt ganska trista förslag efter att J gett mig stränga förhållningsregler om att inte överraska med något "konstigt". Folket i Jerez med omnejd är nämligen ganska traditionella av sig vilket bestyrktes av det "buffébord" som väntade i festlokalen. Potatistortilla, små tonfiskpiroger, friterad fisk och majonnäsdränkt potatissallad trängdes om utrymmet och jag tackade något högre väsen över min alldagliga paj och att jag inte gett mig in på några större kulinariska utsvävningar :-)

Efter några öl blev stämningen något mer uppsluppen och till slut satt jag omgiven av ett gäng vilt gestikulerande och högljudda kvinnor i 50-årsåldern som alla talade om för mig hur glad jag ska vara över att Álvaro är en sådan snäll och beskedlig liten gosse, för själva hade de minsann näst intill diaboliska barn, om man nu ska tro dem (jag tyckte då mest de såg söta och glada ut :-))
Kvällen blev lång och innehöll samtliga obligatoriska ingredienser och kommentarer för en utlänning som jag:

Det som började med att jag stod i ett hörn, iakttagen av ett trettiotal nyfikna grannar, slutade med att jag talat med de allra flesta av dem, och fått svara på standardfrågor såsom: 

- Tycker du om ferian?
- Visst har vi det bra här i Andalucien? 
- Men du fryser väl ändå inte, du som är från Norden?


På söndagsförmiddagen kom min kompis Ulrika och hennes gulliga dotter på långfrukost och i spontanitetens spår bestämde vi inom loppet av högst 30 sekunder att vi skulle bege oss till bergen på utflykt. Vi råkade bara missa en liten petitess: om man så mycket som skymtar ett regnmoln i Jerez så vräker det garanterat ner uppe i bergen. Så var alltså fallet, och efter en dryg halvtimmes bilfärd gav vi upp och vände. De medtagna smörgåsarna intogs istället under hotande åskmoln i ett pinjeskogsområde utanför El Puerto...


Det dåliga samvetet maler eftersom jag skulle gjort så mycket i helgen, men livet ska väl ändå levas, orensade garderober, rabatter och skitiga fönster till trots?


Imorgon kommer i alla fall min systerdotter Maria och ska stanna här i en hel månad, DET ska bli roligt!

Kram på er



Familjen tittar på när lille Joaquín spelar fotboll


Det kan vara bra med hjälm när det åskar


Flickorna promenerade med ett par nöjda hundar

 
Underbart skön frukoststund med GOTT kaffe i Puerto Sherry igår


Álvaro var nöjd som oftast


Vackra ställe!