Veckan inleddes med att jag åkte på en riktig förkylning med halsont och hela köret. Eftersom jag några dagar tidigare, lyckligt ovetande, hade tagit på mig ett större uppdrag (pengar lockar ju alltid...) har jag ändå varit tvungen att jobba 100 % och när onsdagen kom kände jag ändå att läget verkade under kontroll. DÅ blev Álvaro sjuk. Sedan J. Jag har så här på lördagkvällen precis avslutat det stora jobbet, och ska nu förbereda inför morgondagens resa upp till Galicien i norra Spanien. J och jag ska på en kongress i Santiago de Compostela och även om jag inte sett fram emot den här resan, antagligen på grund av allt annat som känts rätt tungt, så tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt skönt. Om inte annat att få sova ordentligt en hel natt, jag vet inte när jag gjorde det senast.
Tänker i all hast lägga upp lite bilder, framför allt på gossen så klart, men även lite från födelsedagskalasen förra helgen. Bilderna är inte alls särskilt noga utvalda, men jag har lovat vissa längtande släktingar hemma i Sverige att de ska få en liten uppdatering så här kommer den:

Álvaro i ett ballonghav på Helenas 1-årskalas


Det bjöds på en hel del godis...


Lille, lille Joaquín med de stora gossarna på fotbollsmatch i Cádiz










Ulrika hade fixat så fint på zoo i Jerez!


Huvudpersonen Älvan var förstås lyrisk :-)




Och så fanns där förstås ett helt gäng andra bekanta sötnosar











Álvaro blev helt förälskad i den här kvinnan!


Fler sötnosar...




Och en väldans söt charmgosse :-)

Lite kuriosa: om man googlar på ordet "vardagslyx" kommer det upp cirka 300 000 träffar på bloggande småbarnsmammor som hänvisar till några minuters fotbad i stillhet, att få måla naglarna i lugn och ro, en liten stund i soffan med en chokladkaka och en Elle i handen.... För mig är vardagslyx när min sambo väcker mig och sätter ner en bricka med toast, kaffe och färskpressad apelsinjuice i sängen. Så började min dag och jag har ingen anledning att klaga :-) Har dock fruktansvärt mycket jobb just nu och vet inte hur jag ska hinna inför deadline, men sånt ordnar sig alltid...

Min lille kille är stor nu och äter själv:

antingen med händerna...


eller med gaffeln:



Det gäller att börja indoktrinera i tid, Álvaro SKA älska IKEA, så det så!



Nöjd liten gosse på strandpromenad

Så hette en sång som spelades i något hurtigt lördagsprogram på 90-talet. Anledningen att jag säger hurtigt är att jag bestämt har för mig att Martin Timell var programledare så då måste det ju varit riktigt hurtigt. Hurtigt som Ernst-hurtigt. Under den tiden bodde jag tillfälligt hos en av mina systrar och hennes familj, och efter en tid med en envis magsjuka som liksom gick runt runt bland oss familjemedlemmar, så valde vi att ta det hela med en nypa humor. Därför började vi sjunga "Det kommer mera..." så fort en ny stackars krake drabbades.

Nu är det dags igen att sjunga denna sång för Álvaro verkar ha smittat ner hela sin spanska släkt, modern inklusive. Jag vet inte om det handlar om den typiska magsjukan i mitt eget fall, men jag har i alla fall drabbats av hög feber (vilket är otroligt ovanligt för mig) och en fruktansvärd värk i hela kroppen. Nu känner jag mig dock tack och lov på bättringsvägen och har till och med lyckats släpa mig iväg till kontoret och gör vad jag kan för att få undan lite här.

Även om Álvaro är frisk så är han otroligt gnällig, vilket kan ha att göra med hans två nya tänder som kommit fram under helgen, och vill bara bäras runt HELA tiden. Är det någon av er erfarna mödrar som har något bra tips på vad man gör, dels när ens tålamod håller på att kramas ur fullständigt, och hur man får en liten klängapa på andra tankar?

Ett par bilder från en fortfarande ganska hängig liten grabb:

Gårdagens kalas blev väl inte riktigt så lyckat som jag hade hoppats. När gästerna väl dök upp, runt halv 8 på kvällen, var Álvaro så trött och gnällig att han varken kände för att vara särskilt social eller öppna paket. Dessutom blev han förfärad när det stormade in ett tiotal högljudda släktingar som han egentligen känner ganska väl men som han inte träffat sedan innan vi åkte till Sverige, vilket resulterade i gallskrik från Álvaros sida och stor upprördhet från de högljudda släktingarnas sida. De hade då aldrig sett på maken till timid unge!

Nåväl, upprörda släktingar och 40-gradig och fullständig vindstillhet till trots så fick vi faktiskt riktigt trevligt till slut. Álvaro blev efter en del mutande i form av gräddtårta ganska nöjd och pysslade nyfiket med sina nya presenter, bla. en jättefin svart och cool lära-gå-vagn från mormor och morfar, en söt Brio-tax från moster Mi, en ljudbok med djungeldjur som han redan ÄLSKAR från snälla Sanna, och en samling av högljudda instrument, blinkande telefoner etc. i regnbågens alla färger från de högljudda gästerna. Den lyckligt obekymrade 1-åringen blev även några Santander-aktier rikare :-)

Eftersom huvudpersonen själv inte uppvisade sitt bästa humör var det lite svårt att få till bra bilder, men här kommer ett par i alla fall:








Det var mycket roligare när det blev kväll och den värsta värmen
försvann. Då kunde man till och med kosta på sig ett leende




Här som åskådare när kusinerna spelade paddel