Ta mina ögon

Igår kväll såg vi filmen Te doy mis ojos (Ta mina ögon) av Icíar Bollaín. Jag hade, trots min förkärlek för spanska filmer, inte sett detta mästerverk till skildring av en misshandlad kvinnas och en misshandlares verklighet. Förutom utomordentliga skådespelarprestationer är filmen även otroligt välgjord eftersom den återspeglar en fruktansvärd situation, en infernalisk berg-och-dalbana av hopp och besvikelse, ur BÅDAS synvinkel. Å ena sidan lyckas man på ett mycket målande sätt få fram den misshandlade fruns ständiga rädsla, hennes kamp för den gemensamma sonens trygghet och den ofattbara kärleken hon trots allt hyser till sin våldsamma man. Samtidigt skildras mannen också som ett offer, som gång på gång försöker stå emot de våldsamma utbrotten, men som är så helt igenom nedbruten av sin dåliga självkänsla som hela tiden mynnar ut i extrem och ologisk svartsjuka.
Filmen visar i likhet med ett otal andra spanska produktioner att det går utmärkt att skapa fantastisk film genom att porträttera VERKLIGA liv och människor på ett intressant sätt, UTAN hjälp av tandblekta skönheter med löshår. Den visar också att effekten kan bli så mycket mer kraftfull utan våldsamma knytnävslag och brutala våldtäktsscener.

Som sagt - ett mästerstycke!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0