Som överskriften avslöjar har vi bjudits på blandad kompott de senaste dagarna. Maria, Álvaros kusin, har redan varit här i en vecka och det är så mysigt så :-) Álvaro är förtjust och gör vad han kan för att fånga hennes uppmärksamhet mer eller mindre HELA tiden i sitt vakna tillstånd. Han pratar och pratar, jag har nog aldrig hört honom snacka så mycket med någon som han gör med just henne, roligt :-)

Första veckan med Maria här har vi hunnit med en hel del och i helgen besökte vi Medeltidsveckan i El Puerto, som faktiskt var riktigt fin. Tyvärr var maten ungefär lika otäck som dyr: iskall potatis och sega revbensspjäll - usch!

I måndags satt jag och jobbade en stund på eftermiddagen medan Maria låg och läste och grabbarna sov siesta på övervåningen. Plötsligt känner jag hur golvet rör sig, jag tittar ner på fötterna och tror att det är hunden som ligger där och rör på sig, och ser då hur huset faktiskt rör sig! Jag blir helt skakig och då kommer Maria ner och berättar att hon känt att det skakat och att väckarklockan börjat låta, läskigt!!


Om jag inte nämnt det tidigare så har vi ett inte helt avslappnat förhållande med våra grannar. Detta har pågått och trappats upp under en ganska lång tid och just nu har vi nog utlyst något i stil med "kalla kriget" vilket går ut på att, utan att tydliggöra agget som vi av någon anledning hyser mot varandra allt för mycket, ändå slinka in med små, ilande kommentarer som talar för sig själva.

I söndags, när vi allihop kom tillbaka efter ett bad i poolen, ropade plötsligt mannen, som för övrigt är av det mycket nyfikna, nyrika och lite malliga slaget:

- Karin, vad är det den där flintisen kallar dig för namn egentligen?

Nu hör det till saken att den mycket nyfikne, nyrike och mallige grannen också är flintskallig, precis som J, så kommentaren i sig, som var ett tydligt slag under bältet, kändes lite lätt malplacerad.
Behöver jag nämna att J blev sur?
Motivet bakom hans fråga var för övrigt att man här i Spanien ofta kallar "älskling" (som heter "cariño") för "cari", så han var rädd att det var det han gick och kallade mig och nej, det hade kanske inte varit så passande.

Det är lite konstigt det där med mig och grannar... Vid närmare eftertanke har jag aldrig haft några trevliga och "normala" grannar i hela mitt liv. Då har jag ändå, räknade jag ut för ett tag sedan i ett av mina få långtråkiga ögonblick, flyttat 14 gånger under mitt vuxna liv. Intressant.

För övrigt har vi det som sagt mysigt, och även om jag måste jobba en del på dagarna så försöker vi hinna med att slappa lite vid poolen eller ute på terrassen, och i eftermiddags var vi iväg och köpte en cykelstol till Álvaro. Jag var ju bara tvungen att se honom med hjälmen och på cykeln så även om pojkstackarn grät av trötthet så insisterade jag på att vi nog ändå hann med en liten tur runt kvarteret. Det slutade i gallskrik och en mycket upprörd far, så jag hoppas på bättre tur imorgon :-)

Söt var han i alla fall:








Lata eftermiddagar vid poolen





Matglad kille



Kompisar



Ett trött gäng hejar på Spanien i fotbolls-VM





Medeltidstema i El Puerto









Välkommen Maria!