Efter många turer stod vi där till slut, ett alltför lättövertalat gäng utlandssvenskar utklädda i vita lucialinnen och invirade i glitter. Uppslutningen kan inte beskrivas som enorm men några snälla familjemedlemmar till var och en av oss hade i alla fall gjort sig besväret att ta sig dit för att beskåda tidernas första luciatåg på IKEA i Jerez. Egentligen gick det nog inte så katastrofalt dåligt som jag befarat men det känns ändå som att huvudvillkoren inför nästa gång, OM det blir en sådan, är nedsläckta lampor och levande ljus... Och eventuellt några fler övningstillfällen än två. Det kanske inte heller vore så dumt att utöka repertoaren lite grann; gårdagens fem sånger sjöngs om och om igen, tills den, inte bättre vetande, spanska publiken till slut började klappa händerna, antagligen som en liten hint om att det nog var läge för att att masa oss iväg igen. Och inte en enda liten present fick vi för mödan, man kan ju annars tycka att det vore en ganska naturlig tacksamhetsgest för ett ställe som IKEA. Men just det ja, vi fick ju faktiskt ta med oss några påsar med skumpåskkaniner som gått ut för några dagar sedan, så bara det är kanske skäl nog att ställa upp nästa år igen.

Vår mycket effektfulla entré... via rulltrappan :-)


Pepparkaksgubben valde att vara åskådare istället


Men till sist slöt han ändå upp...


Tre gubbar, tre gubbar...