Många bäckar små...
Helg igen
Nu ska jag rusa till banken och därefter blir det lunch ute med J och sonen. Puerto Sherry känns faktiskt väldigt lockande denna vårdag men vi får se. Har dessutom precis bokat in ett "lunchmöte" där med min kollega på måndag... men å andra sidan så kan jag knappast få nog av detta smultronställe så det blir nog dit kosan styr till slut :-)
Trevlig helg på er!
Kram
Puerto Sherry har definitivt en plats i mitt hjärta

Min stora pojke!

Var bara tvungen att lägga upp lite favoritbilder också...
Min absoluta favvis

Denna fina bild har "moster" Monica tagit
Älskade, älskade Álvaro

Mitt lilla charmtroll

"Dino" är nu den stora favoriten

Dopet
Dopet var det ja. Det gick faktiskt otroligt bra och jag som varit så nervös inför detta kan i efterhand inte riktigt förstå varför jag stressat upp mig så. Själva dopceremonin i kyrkan var väldigt avspänd och inte alls så där högtravande som jag hade föreställt mig att ett katolskt dop skulle vara. Jag hade i och för sig varit på ett dop tidigare men det såg jag inte som särskilt representativt eftersom prästen snarast verkade berusad och blandade ihop barnens namn gång på gång tills de stackars föräldrarna bara uppgivet skakade på sina huvuden. Den här prästen var ganska ungdomlig av sig och skämtade fritt om allt möjligt så alla skrattade uppsluppet. Álvaro var dessutom jätteduktig och började inte alls gråta så där som jag hade föreställt mig när prästen hällde vatten över hans lilla huvud (och samtidigt kommenterade att pojken minsann inte hade så mycket hår att kamma) :-)
Efteråt bjöd vi på buffé hemma i vår bostadsförenings gemensamma lokal och det kom sammanlagt 40 gäster. Vi hade otrolig tur med vädret och alla barn kunde till sin glädje tillbringa den soliga eftermiddagen i lekparken istället för att sitta i en tråkig lokal med en massa vuxna ätande människor. Vi vuxna åt som sagt, och drack, och åt, och drack... Det blev givetvis mängder med mat kvar, men så är det ju alltid med buffé... det är ju liksom bäst att ta i i överkant så att inget tar slut.
Vi hade dukat två bord för våra vänner, och tanken var att de skulle blanda sig lite och lära känna lite nytt folk, men en svensk kompis till mig hade hört hur en ur den spanska klungan hade sagt till sin flickvän att "detta var deras bord", så tyvärr blev det en sådan där typisk uppdelning mellan spanjorer och svenskar, dvs. pappans vänner för sig och mammans för sig, men men...
En lite rolig insideranekdot från denna tillställning var att min svägerska blev galet svartsjuk på min syster som råkade hamna bredvid min svåger vid bordet, så min stackars syster fick stå ut med en hel del kolsvarta hatblickar under eftermiddagen. Som hon själv uttryckte det så hade det tydligen serverats "blängsylta" vid buffén :-)
Álvaro fick givetvis ett hav av presenter: allt från fina böcker (inklusive barnbibeln :-)) till bestick, stol, aktivitetsmattor och ett jättefint porträtt som min kompis Sally gjort av Álvaro - tack igen vännen!!!
Mästerverk

Min snälla vän Ulrika hjälpte till en hel del och gjorde bland annat denna underbara smörgåstårta som verkligen gick hem hos samtliga gäster, stora som små
Förberedelserna var många

Álvaro hade fått ett antal "lyckonålar" med alla tänkbara religiösa motiv på som skulle sättas på dopklänningen så det blev en del pyssel precis innan ceremonin
På väg till kyrkan med gudmor

Detta var inget kul alls...
I centrum

Ingen tvekan om vem som fick allas uppmärksamhet den här dagen :-)
Med fina kusinen Sara

"Utspökad"

Tänk vad man måste stå ut med här i livet...
Så här nöjd var man när det hela var över...

Familjetragedi
Jag påminns i alla fall om att jag borde bli duktigare på att värdesätta dem jag tycker om i min omgivning och inte bara ta allt så för givet. Saker och ting kan allt för snabbt förändras...
Dop i sikte
Lovar att lägga upp bilder och kommentarer när spektaklet är över :-)
Hoppas allt är bra med er!!
Kram
Timing...
Idag är det klarblå himmel och jätteskön luft ute... och själv har jag suttit fastklistrad vid datorn för att avsluta ett lite större jobb inför mammas och pappas ankomst imorgon. Därefter blev det en snabblunch i San Lucar, tillbaka i ilfart för att sedan städa, tvätta, sy ihop ett av Tintin massakrerat duntäcke och fixa efterrätt till kvällens middag hos en kompis... Så mycket har jag alltså njutit av den första solglimten på säkert 14 dagar :-) Fast förresten, vi fick faktiskt en fin dag när vi var och vandrade i Benamahoma förra helgen också - helt underbart! Bifogar ett par bilder på gossen på sin första vandringstur.
Nu är det dags att göra mig i ordning inför kvällen. Imorgon beger vi oss till Málaga i ottan för att hämta mina efterlängtade föräldrar och vår lilla Canela som blev kvar i Sverige när vi åkte hem i oktober, gissa om jag längtar!!!!
Mysigt hos pappa

Imponerande...

Ett riktigt konstverk, tycker min sambo...
Lillen i skogen

Man blir trött av frisk luft
