"Gone Too Soon"

Like a comet
Blazing 'cross the evening sky
Gone too soon

Like a rainbow
Fading in the twinkling of an eye
Gone too soon

Shiny and sparkly
And splendidly bright
Here one day
Gone one night

Like the loss of sunlight
On a cloudy afternoon
Gone too soon

Like a castle
Built upon a sandy beach
Gone too soon

Like a perfect flower
That is just beyond your reach
Gone too soon

Born to amuse, to inspire, to delight
Here one day
Gone one night

Like a sunset
Dying with the rising of the moon
Gone too soon
Gone too soon

Jag har ofta fått höra att man ska lyssna på klassisk musik under graviditeten och det gör jag faktiskt titt som tätt. Inte så mycket med förhoppningen om att mitt lilla knyte ska bli en världskänd dirigent utan mest för att jag egentligen är väldigt glad för klassisk musik och njuter av dess lugnande effekt på mig. Det blev dock lite fel idag. Jag började bra med att lyssna på Vivaldis glada Quattro Stagioni men gick ganska snabbt över till min favorit Händel. Som av en händelse spelades det underbaraste av allt underbart, Lascia Ch'io Pianga (eller "Dagen är nära" som den heter på svenska) precis samtidigt som jag satt och läste om en ung bloggerska och tvåbarnsmamma som dog i cancer förra veckan. Tårarna sprutade och det kändes bara så obarmhärtigt sorgligt.
Dock funkar jag ofta på det viset. När jag är lite ledsen och nere så är det precis som om jag måste få ta del av något riktigt hemskt för att komma på fötter igen och inse att mitt liv faktiskt är toppen! Jag känner mig som en liten bortskämd flicka som sitter och deppar för att jag inte har min mamma hos mig, eller för att det är för varmt ute (och inne!!), eller för att jag känner mig stor och klumpig. Nej, skärpning! Nu ska jag anstränga mig för att tänka positivt och njuta av varje stund! Min lilla dirigent är i full gång med att slå volter i magen och det känns bara så obeskrivligt häftigt! Tänker nog förresten inleda denna nya satsning med en glass och ett dopp i poolen - kanske till och med simmar några meter när jag ändå är igång :-)

Kram

Imorse körde jag mamma och mina syskonbarn till Málagas flygplats och det var inte bara fruktansvärt sorgligt att vinka av dem utan det kändes också så sorgligt att komma hem till ett tomt och tyst hem, trots att vi har två hundar som livar upp genom att skälla alldeles för ofta. Jag hade liksom vant mig vid att ha hela huset fullt med liv och rörelse och tyckte det var riktigt mysigt. Antagligen känns allt ännu värre för att jag är gravid och gråter för precis allt och inget... Det jobbiga är dock att tankarna börjar spöka i min skalle och jag som under de senaste åren känt mig så fast övertygad om att det är här i Spanien jag vill bo, börjar mer och mer grubbla över mitt val och tycker i alla fall just för tillfället inte alls att det är något självklart val längre. Jag saknar min familj och har börjat störa mig ofantligt på vissa saker (dessvärre fler och fler) i denna kultur. Sånt som jag tidigare tagit med en nypa salt och kunnat skratta bort stör mig numera så till den grad att jag blir på riktigt dåligt humör. Som till exempel imorse när vi var på väg till Málaga så stannade vi till för att äta frukost på ett (som vanligt) ytterst otrevligt "hak" längs vägen, och tjejen som tog emot beställningen var ungefär lika charmig som en zombie. Hon hade lika väl kunnat spotta oss rakt i ansiktet för att uttrycka hur mycket hon avskydde sitt jobb och oss för att vi kom och tvingade henne att fixa ett par koppar kaffe och några rostade mackor.
Igår däremot var vi och åt på en restaurang i Puerto Sherry (ett av mina absoluta favoritställen i El Puerto) och servitören log faktiskt (!!) mot mamma samtidigt som han bad henne slå in sin PIN-kod, och det lite smått tragiska är att man blir jätteförvånad och tänker: "men vad trevlig kille som ler" när detta borde vara en självklarhet!
Jag tycker inte om att vara negativ och försöker för det mesta se optimistiskt på saker och ting och hitta positiva saker med det mesta, men idag är jag ledsen och orkar inte det, så... Idag måste jag bara få HATA Spanien och deras högljudda och omysiga barer, deras gamla omoderna kassasystem med kassörskor som inte fattar att det bara tar längre tid om de ska hjälpa till att packa i varorna som de slagit in (på en kassaapparat från medeltiden) och framför allt när de lägger två artiklar i varje påse som dessutom är av så dålig kvalitet att den går sönder när man hunnit halvvägs till bilen. Hatar när det är 40 grader och det är omöjligt att sova på grund av denna klibbiga hetta i kombination med en koloni av extremt aggressiva och ettriga mygg.

Men det känns säkert bättre imorgon...

Här är mina fina badankor som min snälla kollega överraskade mig med häromdagen (kanske bör nämnas att jag är helt frälst i badankor!!) och det känns faktiskt befriande att äntligen få "skäl" att leka med dem när den nya familjemedlemmen kommer så småningom :-)

Det är konstigt vilken annorlunda uppfattning spanjorskor verkar ha om vad som är en stor mage och inte. Igår utbrast min svägerska så fort hon fick syn på mig: "Oj, vad tjock du är, vilken STOOOOR mage du har!" Anledningen till att jag reagerar över detta är att alla svenska personer i min omgivning allt som oftast talar om för mig att jag har en ganska liten mage för att vara i 5:e månaden :-) Ja, ja, inget att reta upp sig för, hon har goda sidor också ;-)

Äntligen har jag fått några minuter över och slagit mig ner vid datorn. Jag har besök av min mamma och två syskonbarn just nu, så schemat har varit fullspäckat och all tid har gått åt till att försöka kombinera jobb, fixande i nya huset och en del turer till stranden. Idag öppnade de tack och lov äntligen poolen och det var en stor njutning att få ta ett morgondopp direkt efter frukost (tur att inga spanjorer läser detta, man kan ju INTE bada när man har ätit!!!)
Mina syskonbarn var så euforiska över poolen så de fick stanna kvar medan mamma och jag gav oss iväg och handlade jord, en bougainvillea, rosor, en underbar passionsblomma och jasmin som vi ska sätta i rabatten som jag ska försöka få min 16-åriga brorson att gräva åt mig imorgon (undrar just hur hans min blir när jag ber honom :-))
Igår var det grillning med hela tjocka släkten och det var ganska kul att se hur min familj reagerade när alla spanjorerna tågade in i detta hus, fullständigt ockuperade köket och trädgården och installerade sig med medhavda "neveras", extragrill och ca 10 kilo kött och fisk som skulle grillas, detta i 40 graders stekande sol i kombination med härliga levante-vindar som kändes som en fön rakt i ansiktet...  Ja, ja, till slut (!) fick vi i alla fall mat i magen och satt sedan och slappade i hammocken resten av eftermiddagen - härligt! Alla barnen stack och spelade padel och kom bara tillbaka då och då för att fylla på energilagret med glass och andra nyttigheter. 
Själv var jag helt utmattad när de äntligen gav sig iväg runt 10-tiden, och det kändes återigen som om tolkning verkligen tar musten ur mig, men vad gör man när man skaffat sig en spansk sambo men en enspråkig familj??? Man har ju liksom inget val...